Svenska Ridsportförbundet har när det gäller hoppning och fälttävlan lagt ner stort arbete för att begränsa skaderisken för såväl ryttare som häst genom att i möjligaste mån eliminera de faktorer som kan förorsaka onödiga akuta skador. När det gäller dressyrridning gäller uttrycket "Allt är ej guld som glimmar" och förhållandena är helt annorlunda. 

I många århundraden har hippologer och beridna militärer inom Europa vetat att hästen måste utbildas och tränas för att orka med att bära den för hästen onaturliga tyngd som en ryttare utgör. I över hundra år ha de även vetat att denna träning måste inriktas på visst sätt för att inte hästen ska få direkta skador eller få skador som "blommar ut" efter något eller några år och som vållar lidande och ofta resulterar i utslagning - det som vi i dag kalla för arbetsskador eller förslitningsskador, vilka i regel uppkommit genom ett ensidigt arbete i en onaturlig kroppsställning. För hästen del yttra sig dessa skador i rygg- och frambensskador. 

Detta kunnande sammanfattas i ordet "ridlära".

Den litteratur, som tidigare användes inom arméns beridna förband - Svenska Arméns Ridinstruktion - bygger på de senaste veterinärmedicinska rönen i avseende på hästens anatomi, fysiologi och rörelselära och låg till grund för all häst- och ridutbildning därstädes. 

Dressyrens huvuduppgift var tidigare att genomföra övningar, som var lämpade för att "gymnastisera" (få olika muskelgrupper att arbeta korrekt) hästen, som då skulle gå i den form som visade att hästen under varje rörelse var i rätt balans och hela tiden var påverkbar för forsatt ridning. Från seklets början fram till arméns avhästning 1968 har detta även bedrivits i tävlingsform - men hela tiden med sin bestämda avsikt, inriktning och slutmål.

Under de senaste decennierna med tydlig acceleration under 90-talet har dressyrridning och dressyrtävling helt ändrat karaktär. Det som tidigare var förbjudet är i dag standard eller t.o.m. en förtjänst. De skador som tidigare var sällsynta är i dag vanliga - ofta med lidande och utslagning som följd. Dagens dressyrridning kan rubriceras som "Ett vackert sätt att plåga hästen".

Orsaken till dessa skador torde dels vara dagens nya radikala sätt att rida och utbilda hästen, som bygger på Svenska Ridsportförbundets nya lärobok i ämnet, Bo Tibblins bok Ridlära och som bygger på idéer, som framfördes vid mitten av 1800-talet av de tyska veterinärbröderna Günther, rörande hästens anatomi, fysiologi och rörelselära - för länge sedan förkastade - och som nu har återkommit "i ny skepnad" - genom den kvinnliga amerikanska veterinären Deb Bennett, som även hon har "upptäckt" liknande väsentliga "nyheter" i dessa avseenden.

Denna "nya lära" ligger nu till grund för Svenska Ridsportförbundets utbildningen av lärare, ridlärare, tränare, dressyrdomare, beridare, elever vid Hippologhögskolan m. fl. Alla de, som i realiteten kommer att bestämma om hästens kommande öden.

Jag är utbildad enligt den gamla skolan och har varit lärare vid Svenska Arméns Rid- och körskola på Strömsholm och under de senaste 20 åren sett tendenserna och varnat för följderna utan att Svenska Ridsportförbundet reagerat. Jag har i Hästjournalen nr 8-11/1997 skrivit en artikelserie, "Den naturliga vägen till harmoni", där jag bl.a. visar den anatomiska riktigheten av bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 och TR.

Om denna serie skriver professorn i anatomi och histologi vid SLU, S Drevemo följande : "Det går inte att ifrågasätta den anatomiska riktigheten i det som har presenterats, men jag kan inte uttala mig om det ridmässiga, eftersom jag inte själv är någon ryttare." Detta styrker bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion och "hugger benen" av sakligheten av den nya "ridläran".

Jag har till Skolministern insänt en skrivelse som påtalar den felaktiga undervisning, som bedrivs vid Sveriges läroanstalter i detta ämne - och orienterat om de negativa följder detta drar med sig för hästarna.

Jag har till Idrottsministern insänt en skrivelse som orienterar om de onödiga skador hästar tillfogas under sin tävlingsverksamhet.

Jag har i djurskyddsavseende även begärt en utredning i ärendet hos Jordbruksverket.

"Arbets- och förslitningsskador ha återkommit", vilket resulterar i att veterinärer, hästuppfödare och hästhandlare har gått en lönande tid till mötes. Marknaden har tagit över. Hästen har i vissa fall övertagit pigans roll. Alla är nöjda - utom hästen.

Fram till 1968 var Sverige en världsledande nationen inom dressyrsporten och ridhästen var "skyddad" genom bestämmelserna i den av Kungl. Maj:t 1940 fastställda Ridinstruktionen för armén från 1940. Från 1968 och tills vidare är hästen "lovlig" året om. All verksamhet kännetecknas av målsättningen :"Det kan lyckas".

I dag synes hästsporten främst utövas av medlemmar av det kvinnliga könet. Jag hoppas därför, att Margareta Winberg, som vår första kvinnliga Jordbruksminister blir den, som ånyo "fridlyser" ridhästen och garanterar den mental och fysisk hälsa. 

Jag står gärna till förfogande - men tiden brådskar både för hästarna och för mig. 

Med vänlig hälsning

Törnbotten 1999-11-20

Dag Nätterqvist 

PS

Jag rekommendera min Hemsida som under drygt ett år haft över 41.000 besökare.

DS

Tel : 0485/35 222

Adress: Törnbotten, 386 90 Färjestaden