Ett litet förord till denna artikel:
Eftersom all annan uppfattning än de styrandes, inte tas upp i "fackpressen" anser jag att i denna typiska bedömningssport måste läsare och ryttare upplysas om sanningen.

I denna artikel avhandlas dels vad Ni positivt ska tänka på vid Er ridning och dels vad Ni ska undvika som pesten. 

Hela denna artikel återfinns dessutom som kapitel 8b i "Hemsidans bok"
 
 

Dressyrridning

Under den tid då ridning huvudsakligen drevs i statlig (militär ) regi var 1.handsmålet, att all verksamhet med hästar endast skulle ske på hästens villkor för att förhindra onödig både mental och kroppslig förslitning.

När tävlingar gjorde sitt intåg skapades därför ett tävlingsreglemente för dressyrridning (TR) främst för att säkerställa hästens krav på korrekt behandling och för att skapa de förutsättningar, som krävs för att ryttaren ska kunna vidareutbilda (dressera) sin häst. Samtidigt motiveras dessa krav på ett enkelt och lättförståeligt sätt. 

Detta hade till följd, att all seriös domarutbildning ständigt gick ut på att lära blivande domare att i första hand obönhörligt slå ned på de detaljer, som bryter mot hästens krav - enligt ovan - vilket på den tiden ej kunde tolereras 

Kännetecken för den korrekt gående hästen Tävlingsreglementet (TR) fastställer mycket tydligt hur den korrekt gående hästen skall se ut. Såväl på stället som under rörelse. Det viktiga är att inse, att bestämmelserna är fastställda för hästens bästa och för dess ridbarhet och gäller vid all slags ridning.

Hästen skall röra sig i balans med naturlig framåtbjudning, fria rörelser och regelbunden fotflyttning i alla gångarterna. Hästen skall röra sig i den balans ryttaren bestämmer och som medges av hästens såväl muskelstyrka som utbildnigsståndpunkt.

Den skall därför ständigt röra sig med nacken som halsens högsta punkt och nosen skall vara framför lodplanet genom ögat. Hästen skall hela tiden bibehålla förbindelsen med ryttarens hand genom anspänning av främst de dorsala halsmusklerna, men ska inte kämpa emot vare sig ryttarens hand (tygelhjälper) eller ryttarens vilja.
 

Trav
Traven ska kännetecknas av, att den är språngartad och att de diagonala benparen rör sig samtidigt och att den ska vara 2-taktig. Felaktigheter i dessa avseenden omöjliggör olika grader av samling - bl.a. utförandet av korrekt piaff och passage.

Galopp
Galoppen ska vid dressyrtävling vara språngartad och 3-taktig. (Vid vissa tillfällen kan galoppen vara 4- taktig - fyrsprång, vilket inträffar i samband med avsprånget vid hindertagning samt när hästen rör sig med högsta hastighet (fyrsprång). 

Skritt
Skritten skall vara 4-taktig och får ej vara passartad. Många dressyrdomare anse att detta är oerhört viktigt och låter skritten bli en mycket utslagsgivande faktor vid betygsättningen. (Förmodligen beror detta på, att bedömningen av skritt är så enkel att utföra).

Mina lärare Bertil Sandström, Henri St Cyr, G A Boltenstern, S Colliander, Lars Lithander, Bengt Ljungquist, G Nyblaeus, "Bubi" Günther jämte de storheter, vilkas smulor jag plockat Gunnar Anderssen, Dr G Rau, O Loerke, W Schultheiss och de kamrater av vilka jag fått tips Hans Wikne, William Hamilton, Y Viebke och R Tråvén  ha samtliga påpekat vikten av hästens form, med nacken högst och nosen tydligt framför lodplanet genom ögat, för att korrekt kunna påverka hästen så att den rör sig på det sätt som TR anbefaller. De ha dessutom i ord, skrift och handling påtalat de felaktigheter som dagens ridning medför. 

Denna till synes oväsentliga detalj ligger till grund för möjligheten att skapa de rörelser, som anges i TR. Detta har av yrkesmän varit känt i många hundra år, vilket måhända var orsaken till att under dressyrridningens storhetstid var domarna kunniga och publiken bestod mest av hästälskande kunniga personer.

"I de blindes rike är den enögde kung" = "Att gömma skit i silkespapper"

Om "gårdagens klassiska dressyrridning" utfördes på hästens villkor - så är dagens moderna "dressyrtävlingar" ett tydligt bevis på motsatsen - på marknadens villkor. Marknadens huvudsyfte är att i första hand ekonomiskt gynna smarta personer, vilkas antal ständigt ökas enligt "Parkinsons lag". 

Det är skrämmande, att i just de avseenden, som rör form, balans och takt vid samlande rörelser, nonchalerar dagens dressyrdomarna fullständigt TRs bestämmelser - antingen beroende på bristande förmåga att uppfatta och förstå det skrivna ordets betydelser eller av att de "veta bättre".

Ridsports dressyrkrönikör, Wiveca Schenholm , önskar i Ridsport 2/99, att dagens dressyrryttare hade kunnat få hjälp med att lära hästarna piaff och passage, av några av de ovan nämnda ryttarna. Det är ett tecken på, att även hon, efter allt mitt skrivande och tjatande äntligen har börjat få upp ögonen för de allvarliga felaktigheter, som vidlåder dagens dressyrridning.

Hon, i likhet med de andra inom "dressyrringen", har ännu inte förstått - varför och hur felen grundlagts. Efter att i Ridsport 1-3/99 läst hennes artiklar, där dressyr avhandlas, framgår det med full tydlighet - att det tyvärr beror på bristande kunskap och begåvning - - för att uttrycka det vänligt.

Det hade varit bättre om "Idel ,ädel adel vid mötet på Flyinge", E Lette på Hogsta och i Globen gått till rätta med alla de felaktigheter de skapat - i stället för att som nu, bara tala om för alla hur duktiga de är. När jag såg fotografiet från kursen på Hogsta "(Ridsport 3/99 sid 15) : " En ryttarinna på högsta nivå sittande på blygdbenet och underskänkeln mycket nära ljumsken på hästen och drygt 0,5 m mellan händerna - på en häst med 3 (4?).halskotan högst, nosen avsevärt bakom lodplanet och med i det närmaste passgång och med läraren E Lette stående bredvid", blir jag inte särskilt överraskad. Förmodligen lär han ut, hur han vill att piaff ska ridas. 

Jag förmodar, att det var då Lussan yttrade de nu så berömda orden: "Det känns skönt att Eric säger samma saker som jag brukar påpeka när vi tränar".  Denna bild exemplifierar verkligen på vilken nivå E Lettes utbildning befinner sig och ställer hans domarkompetens i allt tydligare dager. Att deltagarna ansåg, att detta var utbildning på högsta nivå, är mer ett tecken på deltagarnas nivå än på utbildningens. 

Av mina kunskapare har jag hört, att "Detta var ytterst dålig utbildning på högsta nivå. Det var verkligen skit i silkespapper". Självbelåtenheten är det första och största steget till undergång.