| Salig Dumbom
är en person , som ej kan skilja på orsak och verkan. Inom hästens
och ridningens domäner uppträder dessa i ett mycket stort antal.
Jag vill ej påstå att detta fenomen är att betrakta som
bristande intelligens. Mer ett utslag av bristande kunskap - kunnighet.
Många människor gör olika påståenden
grundade på tro i stället för på vetskap.
Ett exempel på detta är den gamla tyska uppfattningen om "rygguppvälvning" dvs att när hästen sänker huvud och hals åstadkommer detta att ryggen höjs och blir starkare och därigenom lättare bär en ryttare. Av detta skall man dra den lärdomen, att för att stärka ryggen skall hästen under utbildning så mycket som möjligt ridas i låg form. Ett exempel från fordom:
Av detta skall man lära, att hästen sänker huvud och hals på grund av trötthet. - Hel avslappning i hela sträckarmuskelsystemet från bakhoven till bakhuvudet. När hästarna kommer i denna situation men måste förflytta sig, skall ryttaren antingen sitta extremt lätt eller leda hästen. Man blir ganska betänksam när t.o.m. "hästveterinärer" anse att det är naturligt för dressyrhästar att gå i "den långa och låga formen". Ni som läser detta förstå även varför tävlingsreglementet (TR) och all seriös ridlitteratur kräver att vid arbete skall ridhästens nacke vara halsens högsta punkt. Eftergiften skall ske i nacken och nosen skall vara framför lodplanet genom ögat. För att veta och förstå - läs tredje delen av min serie "Den naturliga vägen till harmoni" Lita aldrig på den instruktör, som säger att när huvud och hals sänks så höjs ryggen. "Den som ej talar sanning i det lilla - ljuger ofta i det stora" och "En lögn blir aldrig sanning bara för att den upprepas ofta av många". Törnbotten 1998-11-12
|
|