En annan fråga gäller hur man ska förfara med en häst som är så "knäckt, att den ej ens mot hinder "törs" föra fram nosen, så att nacken kommer på sin rätta plats. Hästen har ständigt 3. eller 4.halskotan högst. Detta är ridningens HIV. Hästar som får en korrekt grundutbildning hamnar aldrig i denna situation. Tyvärr går den inte att köpa i närmsta automat.

Enligt min erfarenhet är denna sjukdom idag inte ovanlig och kan vara mycket svår att "bota". "Daddesits" med "Daddegrimma"  (se Hemsidans bok kap 7 del 2) med stort tålamod brukar vara bra medicin. 14 dagars riduppehåll ersatt med linlöpning "á Thorsten Dyrssen" eller "Gå ut med hunden" kan vara en annan lösning på problemet. Eftersom det kan vara lite besvärligt att beskriva det som ska göras, tar jag det i två etapper.

Här är etapp nr 1:
Vi börja i vänster varv. Linan fästes i vänstra ringen i kapsonen. Finns ingen kapson ? fäst linan i både vänster tränsring och nosgrimman. Detta förhindra att tränset dras igenom munnen och säkerställer att linföraren behärskar hästens nos. Ringla upp linan och håll den i vänster hand (Börja med uppringlingen utifrån). Håll krökpisken (motsvarande) i höger hand. Ställ Dig bakom hästens vänstra bog. 

Hästen måste tidigare ha lärt sig att respektera Dig och får inte söka tränga omkull Dig med sin bog. Om inte så öva detta ? pisken kan då utbytas mot en ridkäpp. Efterhand ska linföraren med ridkäppen kunna "föra ut" bogen eller bakdelen (skänkelvikning). När detta går bra ? byt ut ridkäppen mot pisken och använd dess grovända som "sidförare".

Öva igångsättningar och halter ? alltid kopplade till smackning och proooning. Mycket beröm med rösten. Hästen ska läras stå still. Linföraren ska ofta lämna eller gå till hästen. Klappa, prata och beröm; stryk den på olika ställen under det Du observerar (läser) den. Hästen ska hela tiden lyssna på Dig.

Börja med att leda hästen i linan och lika mycket i bägge varven. Handen håller i linan ganska nära hästens haka. Den motsatta handen håller den uppringlade linan och pisken, som hålls med snärten bakåt ? om så behövs kan Du bakom Dig mata på hästen med snärten, som då ska träffa hästen bakifrån. Kom ihåg att snärten får aldrig "vina". Den ska endast "träffa". 

På den hästen, som vill "knäcka av" i halsen försök att komma åt honom och möt "avknäckningen" med ett kort slag av handen som träffar hakan underifrån (obehag) eller med ett tygelryck som får upp nosen åtföljt att ett tydligt "Nej".

Allt detta kräver mycket grovträning. Linföraren måste bli både vänster- och högerhänt. När allt detta går bra påbörjas själva linlöpningen, som börjar i skritt. Vänster varv. Linan rätt uppringlad i vänster hand på så sätt att "utsläppningen" kan ske utan "upphakning". Pisken hålls i höger hand med snärten utåt mot en punkt tydligt bakom hästen. Längden på löplinan från hand till nos är till att börja med endast 1/2-1 meter. Linföraren, vänd mot hästen, går nu på en mindre volt innanför hästen och alltid "bakom hästens bog." 

Igångsättningar sker på en kombination av smackning, liten pisksnärt på baksidan av bakbenet samtidigt som linföraren något bakifrån rör sig mot hästens bog. Detta blir samtidigt även den naturliga eftergiften. Avsaktningen till lägre gångart sker genom kommandot "traaav" eller "saaktaa"; till halt genom prrooo. Samtidigt med kommandot minskar linföraren sin egen rörelse (vid behov till halt) och gör en "förhållning" (vid behov ett litet ryck) i linan.

Vid halten ska hästen stå kvar "ute på linan", vilket sker genom att pisken uppmärksamt och försiktigt hålls mot hästens huvud. Gå till och ut från hästen, prata, klappa, beröm. Byt varv med allt vad därtill hör. Var noggrann. Prata, beröm, studera öronspel mm. Läs hela tiden hästen. Locka honom att "knäcka av" i nacken och var beredd med att med hand eller piskens grovända utan stor rörelse ge obehag åtföljt av Nej. Visar hästen olydnad vid kommandot ptrroo så gäller en tillämpning av "Daddes väggövning". Hemsidans bok kap 2.

För den hästägare som har läst och förstått mina råd i Hemsidans bok är det hitintills sagda inga nyheter.  Det nu skrivna är inte endast nyttigt för hästar med problem. Övningen är nyttig för alla hästar i alla åldrar, för såväl friska som sjuka hästar. Den ende (-a), som behöver vara frisk både mentalt och fysiskt är ryttaren. Övningen fram till denna punkt ställer stora krav på ryttarens förmåga att tänka, agera, vara fingerfärdig, att vara observant och att handla. Att överhuvudtaget vara lite utöver det vanliga. Intressera ER inte över vad andra människor tänker eller tycker. Det gäller att bli en snabbare reagerande och förutsägande häst än den häst, som går i andra änden av linan. Träna!!

I nästa artikel kommer etapp nr 2.

Törnbotten 1999-11-02

Dag Nätterqvist VBF GSR