Hemsidans bok
Kap 7. Praktisk ridning på släta marken
 Del 1.  Unghästen
av Dag Nätterqvist

 

Börja med att läsa igenom vad som sägs om den korrekt gående hästen i kap 2

Hästen ska röra sig med naturlig framåtbjudning, regelbunden fotflyttning och med fria rörelser. Detta är ett avelsresultat. Dressörens uppgift är, att under hästens vidare utbildningen tillse, att dessa egenskaper ej förstörs utan befästes och vidareutvecklas. Vid ridning gäller ständigt att inte ersätta goda strängar utan komplettera med nya meningsfyllda sådana. Just hästen är det husdjur, som kan förses med många fina strängar, som den skicklige kan spela på. 

Unghästen

Min erfarenhet är att de flesta problemen skapas i samband med sadeltämjning och inridning. Sadeltämj därför på hösten när hästen är grässtinn och slö. Den ska göras van vid filtgjord och därefter sadel. Det är viktigt att prova hästens känslighet för dragen gjord i samband med rörelse i alla gångarterna. Gör detta i paddock, ridbana eller vid linlöpning. När hästen ej reagerar för detta är tidpunkten inne för att vänja hästen även med ryttare. Förbered uppsittning i boxen. Häng över ryggen och sitt på hästen - först utan sadel, efterhand med sadel. Se alltid till, att hästen är ordentligt avrastad, vilket innebär att hästen i princip ska vara ordentligt trött, innan uppsittning på banan sker. Använd i början en erfaren medhjälpare vid uppsittningen och för att leda hästen. Igångsättning med smackning - halt med prroo-ning.

Följ råden i kap1 och 2 och mycket är gjort. Låt allt detta bli en rutin. Inget slarv. Det är bättre att träna detta i en månad för länge - än att sluta en dag för tidigt. Detta för att hästen utan sensationer och oro ska vänja sig vid ryttarens tyngd och vid vissa grund- och rösthjälper, som nu ges av ryttaren från hans ryggposition. Detta resulterar i att små och lätta hjälper tydligt uppfattas av hästen. Se kap 3-5. 

Under denna tid skall hästen ridas i skritt med ryttarens överliv något med i rörelsen, vilket innebär att ryttaren mer sitter på än i sadeln och icke blir onödigt tung på hästens rygg, som i skritt är relativt svag. Vid halter längre än två minuter - sitt av. Vid trav sitt i sadeln. Kom ihåg att lättridning inleder lätt till oro - så om unghästen börja "spela apa" vid lättridning - sjunk mjukt ned och sitt i sadeln så blir det lugnt.

Konsekvensen av detta är, att ryttaren på unghästen alltid ska börja med att sitta ned i trav och efterhand försiktigt prova sig fram i lättridning och då inte glömma att sitta ned på yttre frambenet. Detta för att "lätta av" ryggen när yttre bakbenet, som har längre väg att förflytta sig, rör sig framåt. 

Det bästa som någonsin skrivits på svenska om unghästens utbildning finns att läsa i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 (RI). 

Ryttaren bör nu studera och lära sig innebörden av mom 598- 626. Särskilt studium och eftertanke vid studium av mom 610 - 612 , som beskriver "Unghästens framåtdrivande till stöd på bettet". Detta är så viktigt, att jag refererar det viktigaste av innehållet.

En jämn förbindelse mellan hästens mun och ryttarens hand är nödvändig för att säkerställa den ovilkorliga lydnaden för de förhållande hjälperna. Denna förbindelse vinnes, om unghästen drives framåt i ett naturligt , fritt och livligt tempo, under det att händerna hållas stilla för att mjukt uppfånga det stöd , hästen söker.

Stöd på bettet får således icke eftersträvas förrän unghästen uppmärksamt reagerar för de framåtdrivande hjälperna, och stödet får aldrig åstadkommas genom handens tillbakaförande. Stegringen av den bakifrån utvecklade drivkraften skall förmå hästen att själv söka bettet.

Det är av vikt att hästens hals under detta arbete fortfarande bevaras lång, och att stödet får sökas långt fram. Det är emellertid ingen fördel, att hästen därvid under alla förhållanden bibringas en särskilt låg nackställning. Denna bör rättas efter de naturliga förutsättningarna. Rör sig unghästen med uppdragen nacke och framskjuten underhals, måste han givas en lägre huvudställning, men han bör få bibehålla sin naturliga resning, om gången är tillfredsställande och fotflyttningen ren.

Det eftersträvade stödet bör vara mjukt och lätt. Hästar med lång och svag rygg äro dock att börja med ofta i behov av något kraftigare stöd på tygeln, ty de kunna därigenom lättare röra sig med spänstig och taktmässig fotflyttning. 
 

Detta bör jämföras med dagens anvisningar . Läs dock gärna "Den naturliga vägen till harmoni" del 2 och 3.

Mom 622 och 623 omfattar galoppfattning. Jag har av Thorsten Dyrssen lärt mig det italienska sätt att lära hästen galoppfattning, som bygger på att det är hästen själv som helt naturligt fattar galoppen - både i hjärnan och med kroppen, vilket gör att fattningen inte föranleder någon rusning. Här kommer receptet:

När hästen i trav svara för ökning och minskning av tempo - rid den på stor volt under lättridning. Öka och minska tempot upprepade gånger. Byt ofta varv. När hästen villigt svara för ökning, håll försiktigt skänklarna för galopphjälp och begär att han ökar tempot litet till -lite till - lite till - ytterligare lite till. Nu tycker hästen att det går så fort att han hellre galopperar - och fattar då lugnt av sig själv galopp. Om det blir fel galopp i detta skede är ointressant. Måhända har Du tryckt lite för hårt och inte haft tydlig skänkelskillnad. Det blir lättare efter hand hästen blir van. Träna i bägge varven och Du upptäcker snart i vilket varv hästen fattar lättast. Tänk på att hålla tydlig skänkelskillnad men ge  ingen skänkelsignal för galoppfattning. Begär endast, att han ökar tempot till galopp. Beröm när hästen fattar galopp. Så småningom när Du känner att hästen är på väg att fatta galoppen - tryck lite extra = galoppsignal. Personligen tycker jag det är bäst att börja italienskt och när hästen fattar galopp lugnt och galopperar trevligt, så komplettera utbildningen enligt RIs anvisningar. Det är oerhört viktigt att hästen i såväl fattning avgalopp och i galoppen bibehåller glädjen (livligheten) i rörelsen men lugnet i själen.

Takten

Det viktigaste är att under ridningen understödja hästen i dess taktmässiga rörelser genom en stadig sits. Smackning tillkommer som en utomordentligt förnämlig dirigentstav (taktpinne) och utföres med munnen halvöppen och stilla. Tryck tungans främre tredjedel mot övergommen (gärna så att den känns lite mot tandraden på ena sidan) - sug till med tungans bakre del - och det blir en smackning. Jobba på. 
Behärska smackningen och lär hästen att svara för den - då är hästen Din för evigt ty hästar reagera mycket mer för ljud än för tryck av skänkel. Effekten av snabba sporrslag kan jämföras. Fördelen med smackning är att den kan komma exakt i tid utan att ryttaren rör någon annan del av sin kropp och smackningen är "intjatad" under många år.

I skritt gäller det för ryttaren att sitta still och inte störa med handen - särskilt inte vid skritt rakt fram. Takten märks inte så tydligt annat än vid passgång då den blir "gungig" åt sidorna - flytta den då genast i skänkelvikning.

 I trav är takten tydlig 2-takt. Blir den kort och hackig, övergå då till lättridning och försök att sänka och resa Dig med viss fördröjning. Smackningen blir: k-k-k-k-k-k- en smackning i varje steg . Eller k - k - k - k - k en smackning på samma bakfot. Jag får inte glömma att då och då byta fot.

Galoppen är 3-taktig, men ryttaren upplever den som 2-taktig; samling - svävning , samling - svävning osv. När jag står på marken räknar jag: ta-taij - ta-taij - ta-taij - ta-taij osv. När jag rider smackar jag: kk - kk - kk -kk - kk osv.

Dessa ljud ger stor effekt på hästen och hjälper honom att hålla i gång galoppen.

Jag vill nu beskriva en detalj vid utbildningen som kanske borde varit nämnd i kap 1 eller 2. Bättre sent än aldrig. 

Förutom den obönhörliga lydnaden för smackning och för prroo-ning lär jag alltid mina hästar att förstå och lyda innebörden av orden BRA och NEJ. Det tillgår på samma sätt som när man lär en bruks- eller jakthund hund att "gå fot". Jag gör lika när det gäller häst. Hunden lärs genom koppel, halsband, dressörens röst, Hästen lärs genom tyglar, bett, röst, kommandon, kroppshållning och kroppsrörelser. Hästen ska respektera och lyda mina händer genom tygeln men han ska älska dem.

På samma sätt som han ska respektera och lyda min smackning och prrooning ska han älska ordet BRA, ty det säger att han gjort eller gör något som hans alfa-gestalt (ledare) vill. Dressören måste skapa en situation, där hästen lockas att göra ett fel. Detta ska  dressören med ordet NEJ och ett starkt obehag, få hästen att inte upprepa. Exempelvis att locka honom att göra något felaktigt , som kan kräva en korrektion genom ett ryck av tygeln, med styrka från "munfisk" till "truthuggare" samtidigt som ordet NEJ kommer. 

När jag rider vill jag att hästen dels ska älska mina händer. För att inte riskera att min kroppstyngd eller skänklar kan komma att påverka honom felaktigt, gör jag följande övning till fots. Kom ihåg att klappen, beröringen, har inget med beröm för utförd rörelse, att göra. Det är röstens uppgift - BRAA. Klappen säger endast, att dressören är hästens bäste vän. Bäst är att första gången vara ensam i ett ridhus, för att inte något ovidkommande ska störa hästens uppmärksamhet visavi dressören. Senare ingår störande moment som särskild övning.

Vänster varv (hästen mot väggen). Stå framför vänster bog med relativt lång tygel i höger hand (höger pekfinger delar tyglarna, som är lika långa). Smacka och börja gå. När hästen försöker gå hästen förbi Dig - NEJ-a och ett ryck (truthuggare) i tygeln, så att han hamnar snett bakom Dig . Då först säger Du "Bra". Fortsätt att gå under det Du "BRA-ar"; försöker hästen ånyo komma fram och förbi - samma medicin; fortsätt att gå och upprepa allt tills dessa han går snällt bakom på lös tygel. Prrooa och gör halt. Stannar inte hästen på prrooandet - truthuggare. När han står still -  BRA.

Nu har hästen lärts att igångsättning från halt får endast ske på kommando (smackning) och han ska stanna på prroo. Börjar han rörelse framåt utan kommando eller går förbi - truthuggare med NEJ. När han gör rätt - BRA . Han har även lärt sig att hans ska gå snett bakom dressören, vilket gör att han ska rätta sitt tempo efter dressörens tempo, vilket inbjuder till tempoväxlingar på hängande tygel; fuskar hästen - korrigera. Träna detta och Du får en häst som lyssnar på Dig och följer Dig som Din skugga och som vet innebörden av Nej och Bra. Träning ger färdighet och konsekvens ger lydnad. Gack ut och dansa "Daddes tango".

Till föregående kapitel | Till nästa kapitel


Copyright: Dag Nätterqvist 1998
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst