Grundidén med utbildningen av ett "hoppekipage" är följande: 
Ryttaren ska läras, att rida hästen rätt väg, i rätt tempo och i rätt takt och att anvisa hästen olika hinder, som ska övervinnas. Ryttaren ska understödja - men inte störa hästen. Hästen ska utbildas att villigt följa ryttarens hjälper i avseende på väg, tempo, takt och balans och att övervinna de hinder ryttaren anvisar. Detta innebär utbildning av både ryttare och häst.

Hoppningens utförande:
Varje hinder har sin egen anridningssträcka , avsprångspunkt, luftfärd, landningspunkt samt en sträcka för återställandet av balans och tempo. Vägen från slutet av "återställaren" till nästa anridning kallas transportsträcka. De olika avstånden uttrycks i meter eller i galoppsprång, där varje galoppsprång = 3,5 meter (beroende på hästens storlek - något kortare eller längre).

Anridningen börjar med att hästen, i balans, uppmärksammas på hindret - suger mot (fattar) detsamma - hålls kvar i (hålls fram till ) idealtempot - samlar sig - eleverar - springer av - svävar - landar - återställs i tempo och balans och fortsätter transportsträckan till nästa anridning. Märkvärdigare än så är det inte - och får det inte göras! Ett ekipage utgörs av två komponenter - häst och ryttare.

Kraven på ryttaren

Jag kräver att ryttaren ska lära sig rida :
1. I rätt Riktning
2. I rätt Tempo
3. I rätt Takt
4. Med rätt Bärighet 
5. I rätt Sits

1.  Riktningen har vi talat om tidigare. Nu kommer tillämpningen av "Daddes väggövning". Ryttaren "går banan" och bestämmer exakt vilken väg han ska rida och exakt över vilken punkt på hindret han ska hoppa och exakt var han ska landa och exakt väg till nästa hinders anridning. Där upprepas samma sak. Från sista hindret ska bästa väg ridas över mållinjen. Därefter avsaktning och lämnandetav banan. Observera att jag så ofta använder ordet exakt.

2. Tempot ska bestämmas av ryttaren, som på träning har hittat det tempo, som bäst passar hästen vid anridningen på det hinder som ska övervinnas. Tempot och vägen för transportsträckorna avpassas beroende på det tempo (tid), som gäller för klassen i fråga. Hästen måste vara tränad att arbeta i ett grundtempo som är högre än hästens idealtempo för
hoppning. 

3. Takten , livlig, bör helst hela tiden vara densamma. Detta kräver mycken träning, som lämpligen utförs som banridning utan hinder. 

4. Bärigheten ska vara perfekt i början på anridningen och återställas efter landningen

5. Sitsen ska vara korrekt och utprovad så att den passar såväl häst som ryttare.
 

I nästa del avhandlas "Ryttarens utbildning".