Hejsan

Jag har med stor behållning läst de flesta av dina artiklar flera gånger fram och tillbaka och upplever, att de gett mig en hel del.

Som utbildad på ridskola, där alltför många av ridlärarna använder den "moderna" dressyren som måttstock har jag ju fått lära mig en mängd olika sätt för att få hästen dit jag vill (inga tvångsmetoder dock). Ridlärarna kan tala om för mig hur och varför jag skall göra på ett visst sätt, och jag förstår vad de menar (trots att jag inte delar alla deras ideal).

Nu läser jag med stort intresse Muselers bok "Ridlära" och finner mig ha mycket stor nytta av den. Den beskriver mycket om hur saker skall genomföras, och varför det är på det viset. Det är något jag saknar litegrann när jag läser dina texter.

Vad jag önskar, är att du skulle beskriva lite mer om hur olika saker genomförs enligt den klassiska dressyren. Jag vill rida på det sättet, och jag vet att jag närmar mig det redan. Men eftersom jag i dagsläget inte har tillgång vare sig till egen häst eller kunnig tränare gör jag vad jag kan utifrån de instruktioner främst Muselers bok innehåller.

Utöver denna allmänna önskan har jag några frågor som kommit upp efterhand.

Det gäller den lodräta sitsen. På många bilder av ryttare som rider sina hästar enligt den klassiska läran ser sitsen i mina ögon inte helt lodrät ut. Definierar du den lodräta sitsen på samma sätt som t ex Kyra (axlar, höft och häl i en lodrät linje) och är det samma utseende på ryttaren du eftersträvar? 

Jag har läst mig till i någon av dina artiklar att man inte kan rida en sluta i passage. Varför är det så? Har det på något vis med de överkorsande bakbenen att göra - att hästen helt enkelt inte skall kunna göra så under den samling som krävs?

Tidigare har jag uppfattat det som om framdelsvändning och skänkelvikning inte ingår som önskvärda rörelser i den klassiska dressyren. Därför blev jag förvånad när jag såg att du tagit upp dessa bägge rörelsr i din text. Enligt Museler är dessa rörelser viktiga för ryttarens utveckling, medan de inte ger hästen särskilt mycket. Berätta gärna hur du ser på det.

Tackar på hjälpe på förhand, och vill passa på att tacka för att du är en av de som strider hårdast för att få tillbaka den klassiska ridkonsten till svensk dressyr. 

Hälsningar 
NN

Bästa NN

Jag börjar bakifrån.

Såväl framdelsvändning som skänkelvikning ha alltid ingått i den klassiska dressyren - som medel - för att komma till större höjder. På liknande sätt som de flesta människor lärt sig att både stå, vända sig, gå och även springa utan att därför dansa balett eller tävla i vare sig, höjd- eller längdhopp. Jag ser på dessa rörelser på exakt samma sätt, som beskrivs i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940, i Lars Lithanders bok "Dressyrridning och hoppning" och i W Müselers bok "Ridlära". Däremot tycker jag, att W Müseler anser att dessa rörelse ha stor betydelse även för hästen.

Ändamålet med framdelsvändning står mycket tydligt angivet i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 (R I) mom 287- 292 . 
Samma gäller skänkelvikning - R I mom 322- 330. De stå även noga beskrivna i såväl Lars Lithanders och W Müselers böcker.

Sluta i passage? Korrekt passage är en starkt samlande trav under rörelse. Hästen ska då medelst ökat undertramp av bakbenen medelst ryggen avlasta frambenen. Till detta behövs den sammanlagda styrkan av bägge rygghalvornas långa ryggmuskulatur och även av båda sidors dorsala halsmuskler. Vid korrekt sluta eller öppna ska hästen böjas i både hals och bål, vilket innebär att den yttre muskulaturen ska vara i viss mån "eftergiven" - endast vara anspänd (ha viss tonus). Riktigheten av den ekvationen ifrågasätter jag därför på det bestämdaste. Jag anser, att det som visas - är "sluta" i viss balanstrav - som enligt TR ej är korrekt och ej ska godkännas. Det är lika mycket "halvmesyr", som jag tidigare påtalat att "piaff under vändning" var en bluff för korrekt piaff.
 
Den lodräta sitsen
Du har inte läst min Hemsida speciellt noga. Enligt RI bestämmelser ska, i den lodräta sitsen, axel, höft och häl vara i ungefär samma lodplan. Den fortsatta beskrivningen i RI om avsikten med den korrekta sitsen leder till något annat, vilket innebär att många faktorer tillkommer som kan ändra både knäts plats och underskänkels ställning. 
Dessa faktorer kan vara : 
Hästbröstets form i genomskärning vid skänkelläget. Sadelns konstruktion i avseende på längden av sadelbommen, som bestämmer var ryttarens säte hamnar. Ju längre tillbaka sätet hamnar - desto mer kan ryttaren hålla hästen framför sig i knäna (viktigt på unghästen) och desto mer kommer hälen vara framför lodplanet genom axel- höft. Dessutom kommer ryttarens tyngdpunkt att då ligga längre bak, vilket "i sig" underlättar all samling. Den nu så populära dessyrsadeln med kortare bom har en tendens att sätta ryttaren tyngd dels längre fram på hästen och dels så att knät kommer nästan under skrevet och därigenom  "tillbakadragna" underskänklar.

RIs författare, "Riksstallmästare" Bertil Sandström kallade detta skänkelläge för "Homofilskänklar - ty de ge inget resultat". Jag kallar dem för "HIVskänklar - ty de är den riktiga ridningens död". Studera bilderna i de olika böckerna - se både skänkellägen , nackar och nosens läge i förhållandet till lodplanet genom ögat. Se även nosens placering i förhållande till vågplanet genom höftknölen. Läser Du min Hemsida så vet Du även att jag kom fram till detta 1958. Nu vet Du min uppfattning i denna fråga.

I detta sammanhang vill jag även svara på Din önskan, att jag ska beskriva hur övningar ska utföras vid den klassiska ridningen.
Du säger att Du läst mina artiklar på min Hemsida!!! Läs allt igen !! Jag hänvisar där från första stund och genomgående, att Ni ska läsa och lära av allt det, som beskrivs i de ovan nämnda tre böckerna. Det finns inga bättre och tillsammans är det dressyrridningens "Gudsord". RI är "författad" av en av världens skickligaste dressyrryttare, Bertil Sandström, Lars Lithander var även en av världens kunnigste både dressyr- och hopperyttare. W Müseler var däremot personligen ingen framstående ryttare, men han har i sin bok "Ridlära" sammanställt de idéer, vilka använts vid "Reitschule Hannover". De idéer som där framfördes och som av dagens utövare är förkastade - har jag personligen bibringats av flera av den skolans
förnämsta företrädare. 

Om alla hästar och alla ryttare hade utbildats på det klassiska sättet, som även jag gjorde i egenskap av lärare på Strömsholm - innan "hunnernas intåg" - hade varken mina artiklar eller min Hemsida behövts.
 
Allt vad jag skrivit förstärker endast allt vad de säga - sett ur anatomisk synvinkel. Jag är måhända bättre att "reparera" allt det som dagens felaktigheter skapat och att upptäcka och påtala orsakerna - och att även genom detta få många fiender. 

Min "Bok" är endast till för att på annat sätt söka sprida den klassiska ridningens grundidéer och deras tillämpning. Den är inte avsedd som en ersättning för dessa tre böcker - endast som ett komplement. 

Detta om detta!

Törnbotten 1999-10-03
Dag Nätterqvist VBF  GSR