Min uppfattning är tvådelad. Den typiska höga "nackmuskulaturen" på är utmärkande för Lippizanaren och på dess nära släktingar, den Andalusiska hästen och Kladruberhästen. Det är säkert hormonellt betingat och ligger i generna för just dessa hästraser.

Vissa hingstar erhåller en tydlig "hingsthals " även utan arbete. Denna typiska "hingstnackmuskulaturen" består ej av "röda" muskler, uppkomna genom hårt arbete. Jag tror att "muskulaturen" är mer ljusröd (stark fettinblandning). Spanska Hovridskolan grundades 1850 av Kejsar Ferdinand den I. Dess främsta uppgift var och är att visa upp Lippizanerhästens stora lämplighet som ridhäst, dess enormt fina mentalitet och dess mycket stora läraktighet. 

Det ligger i Hovridskolans tradition att göra uppvisningar där "skolorna ovan jord" och kadriljridningen är de stora dragplåstren. Det kanske viktigaste vid kadriljridningen är likriktningen (den gemensamma formen hos både häst och ryttare) samt samtidigheten.

Så länge jag minns, ha vid dessa kadriljer många hästar gått bakom hand, även om denna kategori hästar verka ha ökat. Ingen slår upp huvudet.  Varför skulle inte standarden sjunkit även på denna instutition? Varken ridningen eller hästarna avses för modern dressyrridning. Skolans genom tiderna kanske förnämste chef , A Podhajsky, deltog i OS 1936 (bronsmedalj) icke på en Lippizaner utan på en tysk häst. En slutsats kan vara, att de flesta av dagens dressyrhästar skulle passa bättre i kadriljridning än på dressyrbanan. 

Brevskriverskan säger också, att vid framhoppningarna i Oslo spände en stor del av ryttarna in sina hästar med olika sorters "hjälp"-tyglar så att hästarna tvingades att gå med nosen mellan frambenen. Hon skriver (översatt): "Det är möjligt att de svenska ryttarna (som du alltid prisar) inte gör så, men de andra? Tyskarna tror jag var värst. Detta kan väl inte vara bättre för hästarna även om de används till hoppning?"

Mitt svar på detta blir: "Tyskarna ha alltid älskat krökta hästhalsar, innspänningar med ryggvälvning. Läs hela min Hemsida så får Du svaret på Din undran."

Resultatet av alla mina skrivelser har i Sverige lett till , att Jordbruksverket i ett Yttrande från den 10 maj 1999 säger att om ryttaren genom inspänningstyglar drar ner hästens huvud och hals i en för hästen onaturlig ställning ska detta betraktas som brott mot djurskyddslagen.  Svenska Ridsportförbundet har trots detta och trots ytterligare påpekanden från mig ej vidtagit några åtgärder i denna frågan. Ej heller tjänstgörande veterinär har reagerat. Det verkar vara en för varm potatis. 

Att jag särskilt rosat de svenska hopperyttarna har aldrig varit min mening. Jag har enbart framfört min uppfattning att de på hoppebanan visa bra klass och att både ridning och hästmaterial ej står andra nationer efter. Detta gäller även för framgångsrika både norska och danska ryttare. Däremot är klassen på hopperyttarna bra mycket bättre än klassen på dressyrryttarna. Detta gäller även internationellt. 

Artiklarna "Ridkonsten ersätts av Ridteknik" och "Vad är Ridkonst"? säger rätt mycket om min uppfattning i denna fråga.

Törnbotten 1999-10-26

Dag Nätterqvist VBF GSR